torsdag 27 november 2014

Wow

Vilka vackra dagar vi haft, precis vad som behövdes efter alla dessa grågråa dagar som inte gör underverk för humöret direkt.


Att gå i sån här miljö däremot.


Det gör inte bara underverk för humöret.


Nä minsann, själen får sig en rejäl skopa power också.


Jaaa, suck å pust så himla vackert.



Några soldagar som är torra och lite lite kyliga, sådär att det liksom nyper lite i kinden som jag längtat.
Nästan att man inte vill gå in, men såklart det gör jag.


Och nu minsann vankas det saffransdegar.


Och även lite knäckebröd som blir hårt, knaprigt, kryddigt och alldeles fantastiskt gott.


Surdegen däremot den ska jag lägga på lite vila, jo jag har en till , men jag behöver bara ha en igång för tillfället och då tar jag och torkar den andra.
Väcker den sedan när det vankas mer och större surdegsbak.


Här har jag hällt ut degen på en plåt och där får den ligga tills den torkat.


Den processen tog fyra dagar.

Och sen bröt jag ned den i bitar och lade på en burk.


Så, sen när den ska väckas är det bara att blötlägga och börja mata som vanligt.

Och filmen i måndags kanske nån undrar.
?
Ja, vad ska en säga.
One Chance som filmen hette var (som vanligt) kanonbra, jäklars vad styrelsen är duktiga att välja filmer alltså.
Den här handlade om framgångssagan Paul Potts och hade allt, based onn a true story, glädje, sorg, dramatik - som livet är alltså.
Se den.

Vem minns inte det här klippet.
Inte utan att det kommer grindroppar i ögona när en tittar å lyssnar.
Så vackert.


Nu ska jag hasta ut på ön för att lyssna på en föreläsare som berättar om några saker jag älskar.
God Mat och God Dryck.

Tjingeling 

måndag 24 november 2014

Trettiosex timmar

Man hinner mycket på kort tid.
Ja, om man håller det kravlöst och tar det som det kommer förstås.
Och det gjorde vi.

Ett snabbt besök av dalingarna och kvalitetsumgåsning på hög nivå.

Fredag kväll kom di och då vankades det fredagsmys med vålullal och annan asieninspirerad mat plus en massa babblande och catching up innan vi svimmade.



Upp förhållandevis tidigt för att vara lördag och när hundar var promenerade och alla tvåbeningar hyfsat respektabla, styrde vi kosan in mot stan för att njuta av en lång och god hotellfrukost på ett av den lilla stadens etablissemang.


Brödet var av hög kvalitet och föll den kräsne undertecknade på läppen.
Tyvärr kan jag inte säga detsamma om äggröran, den var kass.
Men sammantaget så får den frukosten trots de kassa äggen en  stark trea på en femgradig skala.

Så hemöver för lite vidare planering av resten av dagen (och hann med melodikrysset på snabbgenomgången - toppenbra lördagmorgon alltså)

Förberedelse av kvällsvard, vilket inte var så meckigt då det skulle bli och blev pulled pork.  
Jag hade redan två dygn tidigare lagt köttet i sin kryddblandning så nu var det bara att stoppa ned köttet i grytan sätta ugnen på 120 grader och låta stå en sju åtta timmar - enklare matlagning finns knappt.

Tonåringarna och vi "tjejer" for inom stan igen medan gubbsen var kvar hemma och satte vinterdäck på en av bilarna och drog upp alla ljusslingor på gården inför stundande advent samt tog hundungarna på en tur.
Vi traskade runt i stan och besökte bla  heminredningsbutiker och bokhandlare - favoritaffärerna. 
Så beslöt sig killarna att gå på senaste Hungerfilmen och då vi började känna oss nöjda med flanerande så passade vi på att besöka en trevlig liten pub.
Så mysigt att provsmaka lite goda öl och snickesnacka och skratta bort några timmar.

Hem efter nån timme där vi mötte upp alla andra, pojkarna hade hunnit hem före oss, och så förberedde vi middagen tillsammans,

Ätning och sen blev det soffhäng för hela slanten där vi ömsom slötittade på tv ömsom babblade oss genom aftonen fram tills ögonlocken började klippa och vi sa godnatt och tack för idag.


Nästa förmiddag for dom norröver.

Vi, make hundar å jag, vi för till skogs för en tips och bingopromenad där vi endast vann frisk luft.


Om seneftermiddagen blev det så en kort sväng till en lokal liten julmarknad i bymiljö som var sådär kul.
Fint var det förvisso, men ja jag vet inte  . . . . 
Been there done that - eller nåt.


 Måndagen gick i blåsten och regnets tecken och färgen för dagen är
GRÅ
Hur många nyanser av grått finns det egentligen ?

I kväll filmklubb, och bara för att inte ha förutfattade meningar och vara färgad av andras tyckande har jag vare sig kollat vad vi ska se eller såklart läst nåt om den. 
Spännande.
Recension kommer by om by.

Over and out och puss puss

Å herregud, en månad precis till julafton - iiiiiiii, var tar tiden vägen.

tisdag 18 november 2014

Mörker

Regnar det inte så blåser det och över allt, detta mörker.

Fy bubblan alltså.
Typ en timmes sol hittills i november månad, inte konstigt att en är ruskigt trött, hängig och jefligt låg.
Kroppen, ja inte bara min alltså utan rent vetenskapligt, behöver lite sol understundom för att bli sådär härligt pigg, rask och glad till sinnet som man vill vara.

Kunde jag skulle jag lägga in en stor fet protest, eller gå i ide tills solen behagar titta fram igen.

Nu får vi gilla läget och härda ut.

Det är faen inte kul säger den där blicken mig när jag krängt på regn och reflextäcket och drar igång blinklampan under hakan och drar runt hundungarna på promenad i regn och rusk.

Skandal, ska jag gå ut så här !!?? Ser ju ut som värsta fjollan - jag som är en stor stark och tuff DSG.
- Ja, älskling det ska du, annars syns du inte i mörkret.

Gladgöra såna här dagar är att baka.


Det bakas limpor av alla de sorter, grahams, Sivlimpor, kavring och Danskt rågbröd.



 Hittade jag ett gäng praliner som fick hoppa ned i min chokladkaka som ska bli en sån där tät chokladtårta by om by.


Så blev det två satser av det sjukt goda och glutenfria (och nyttiga) fröbrödet.


Testa gärna, kanonenkelt och som sagt hur gott som helst.

FRÖKEX

2 dl pumpafrön
1 dl solrosfrön
1 dl Linfrön eller psylliumfrö
1/2 dl sesamfrön
2 dl dl majsmjöl
1/2 dl rapsolja
2 1/2 dl kokt vatten
Flingsalt att strö över.

Gör sisom såhär

Sätt ugnen på 150 grader.
Blanda alla de torra ingredienserna, minus saltat såklart.
Blanda i oljan.
Slå över det heta vattnet och blanda väl.
Tryck ut "geggan" på en pappersklädd plåt så tunt det går, plåten ska bli helt täckt.
Strö över flingsalt och markera ev med kniv där du vill bryta kexen sedan. 
Sätt plåten mitt i ugnen.
Total gräddningstid är ca 50-60 min, men du kan ju öka några minuter om du vill ha en mörkare färg.
Stäng av värmen och låt stå kvar och eftertorka tills det är riktigt torrt och krispigt.

Gott som det är eller varför inte med lite ost och kanske en god marmelad.


Kramelikram och tjingeling

torsdag 13 november 2014

Intressen

Några av mina största intressen vid sidan av bla mat, bak, blommor, ädla och oädla drycker samt musik är film och böcker.

Går varannan vecka på en utvald kvalitetsfilm hos filmklubben och en gång i månaden vankas det dokumentärfilm av yppersta sort hos doc lounge. 
Älskar mina filmkvällar och att bara kunna sätta sig ned och få "det serverat" så lyxigt.
Ibland går en därifrån glad som en speleman efter en upplyftande film andra gånger kan tårarna rinna och en obehagsklump liga kvar länge länge i magen - men aldrig i livet att jag skulle velat vara utan en endaste av alla filmupplevelser som "mina" klubbar bjuder på.

I måndags var det en palestinsk film vid namn Muren som visades, en mycket bra film som bjöd på såväl skratt som gråt och även en liten klump i magen då den utspelar sig under en pågående konflikt där verkligheten inte går att bortse ifrån trots att den ska vara en spelfilm.

Så var det dags för årets event för oss bokälskare i den lilla staden.
Brukar försöka ta mig till bokmässan i Göteborg när den går av stapeln, men så icke i år eftersom jag var förhindrad den helgen.
Alltså var glädjen lite extra stor i år när vi fick tag i biljetter till Bokens Afton då jag känner att jag ligger lite efter i litteraturlivet.

Många spännande och roliga författare var med denna kväll, en del, för mig, kända och en del okända.

 Böcker som skola inhandlas å de snaraste då jag blev ruskigt lässugen på just dom är.

Oberoende är stark 

Bombmannens Testamente 

Blod rödare än rött 


Också NESTORN  bland bagare/konditorer.
Jan Hedh
Oj, vad rolig han var, så många anekdoter ur sin långa karriär han bjöd på.
Hade lätt kunnat setat i tre timmar och lyssnat och njutit av alla berättelser.
Bland annat berättade han om när han under sin ungdom då han seglade på jorden runt kryssaren Queen Elizabeth II och samlade på surdegar från världens alla hörn.
Han hade dom, ett hundratal, i hytten !!!!! och ni kan gissa doften innan han kom på att han kunde torka dom för att väcka upp sedan.
Än i dag har han kvar dessa degar och man kan om man kommer till hans ställe i skåneland få köpa sig en degbit.

Han var jag ju bara tvungen att tala med.



Och så blev det.
Samt såklart ett bokköp.

Återkommer med bakverk av min guru.

Tjingeling 

måndag 10 november 2014

Puls

Hon kan liksom inte få nog av The British Empire, nu var det London och storstadspuls som stod på tur.

En underbar mamma/dotter helg som jag önskar alla mammor att få uppleva.
Vi har haft det så himla bra, vi har upptäckt, skrattat, tisslat, tasslat, promenerat, ätit, druckit, vimsat och bara varit.

Vi flög ut i torsdags och var framme om eftermiddagen i London.


Väl framme vid hotellet så lämpade vi bara av våra väskor och sen bar det av ut på stan.


Vi bodde vid Paddington inte långt från Notting Hill så den första promenaden var given.

Mot puben och restaurangen Churchill Arms i just Notting Hill där en pint och lite thai mat stod på schemat.

Churchill Arms är ju lite av en attraktion i sig då den är himla gammal (mitten 1700-tal) samt att det var första puben i london som serverade thaimat, plus det historiska faktum att Churchills farföräldrar lär ha varit stammisar där.
Att stället sedan ser väldigt gulligt ut med alla dessa växter som täcker byggnaden gör det inte sämre som utflyktsmål.


 Inte ofta jag fotar toaletter, men nu bara måste jag.


Blommor överallt och alltså även här, på pubtoan.


Nästa dag var vi bland annat på Towern och där var det samtidigt en minnesmanifestation där man satte blommor i vallgraven till minnet av alla offer som världskriget skördat.


Så fint.
Och  därför rysligt mycket folk överallt




Inne från ett av tornen i Towern kunde man blicka ut mot


London Bridge.


Och rätt vad det var så dök det upp en medeltida tant som höll hov för massa barn.


Maffigt att gå runt bland alla gamla byggnader, tinnar och torn.


Kronjuvelerna, som vi dessvärre inte fick fotografera, dom gick min själ inte av för hackor dom inte.


Fulla av intryck och lätt förblindade av all grannlåt promenerade vi sen längs Themsen till Tate Nodern där vi tog en kopp stärkande te.


En modernare utsikt fick vi oss till livs där.


Mera promenerande.


Oxford Street.


Proppfullt med folk och i juleskrud.


Portobello road bara måste besökas


Vilket vi gjorde också.


Vi gick å gick å gick - så mycket att se samt en å annan gosak att mumsa på.
Fantastisk atmosfär.


Mer marknad.
Camden.


Också ett ruskigt mysigt område.
Massa god mat dessutom, vi käkade en fantastisk indisk mixlåda som dessa trevliga tjejer lagade.
Att ströva omkring bland alla dessa matstånd och känna dofter av kryddor är helt underbart (ja, nu doftar det inte bara kryddor i Camden direkt).


Vi har gått flera mil varje dag och åkt ännu fler med tuben, kors å tvärs, upp å ner, lite vilse, lite äventyr och så kul.


Härligt med en pulserande helg som vi tar med oss in i vintern.


Sen var den slut och vi skulle fara hem å pulsen steg då det började närma sig en reprisering av makens å min hemresa från Edinburgh för en tid sedan.

Nu löste det sig, tack å lov, på ett bättre sätt, men som sagt pulsen steg å svettdropparna bröt ut i hårfästet.

Varför?

Heathrow Express var kaputt.

Tidigt om morgonen och vi kommer ombord i god tid för färd mot flygplats,
Tåget står still.
Metallisk röst i högtalare säger att det snart ska avgå.
Vi väntar,
Metallisk röst upprepar budskap.
Vi väntar.
Metallisk röst upprepar.
Vi skruvar på oss och börjar se oss om efter personal.
Metallisk röst börjar bli tjatig.
Ut på perrongen och leta personal.
Metallisk röst bara jävligt irriterande nu.
Hittar ingen personal.

Tar ett beslut och ett grabbatag om bagaget och lägger på en kut.
MOT TAXIN
Och den ligger INTE nära.
Kommer fram och får en bil.
Hoppar in och med hysteriskt bedjande röst ber chauffören att Drive as fast as you can to Heathrow, PLEASE.
Han kör.
Dock ej så snabbt som jag hade önskat.
Men, what can do.
Vi kan bara följa med, be och hålla tumme.
Framme.
Morgonlöppass med bagage mot incheckning.
Och nu, nu är HAN med.
Vi får med väskorna.
Nu är det bara security kvar.
Det funkar oxå.
Halleluja, vi får gå förbi alla.
Springer, springer och kommer som sista passagerare ombord på bussen som tar oss ut till planet.

PUST

Tror jag ska hålla mig borta från flygplatser ett tag.



Glad man blir av duktiga gatumusikanter va ? !