Att mörka . . .
Var inte så svårt i den svarta och regniga fredagskvällen då vi precis anlänt hufvudstaden.
Svägerskan tillika fastermostern firade bemärkelsedag och det vankades överraskningsfest.
Vi for alltså upp i fredags för att vara med och surprisa på lördagen då kalasandet skulle gå av stapeln.
Vi hade bokat in oss på hotell eftersom vår vistelse i stan skulle vara hemlig för vissa.
Efter ankomst så kände vi att vi behövde nåt i krävan eftersom den började ställa till ett förfärligt oväsen och vi ville inte riskera att bli avhysta från hotellet så vi fann det för gott attt bege oss ut på stadens gator för att leta reda på ett lämpligt näringsställe.
Vi hade som ambition att ta oss upp till tegnergatan där det finns några bra ställen som har både goda wurstar och massa olika ölsorter vilket ju passar oss som hand i handske då vi inte bara gillar bira utan även korv.
Men på vår väg mot målet var vi nödda och tvungna att söka skydd en stund för det numera ännu mer ihållande regn - skutta alltså in på skvallerhörnan för att ta en bärs.
Fredag kväll och regnigt och wurstställena knökfulla.
Inte ens fyra törstiga, hungriga och dyngsura lantisar fick plats.
Fick gå på Broncos istället - där var det luftigt och det förstår jag för maten var hmmmmmm - men ölen var okey.
Traskade så "hem" och tog varsin kaffe och softade innan det var dags att vila ögat.
Morgonen därpå startade med hotellfrukost (såklart, eftersom vi var på hotell) men familjens frukostproffs törnade ned den och gav den två frallor av fem möjliga.
Vädret var, denna lördag i kungliga Hufvudstaden, på ett strålande humör.
Precis som hela glada familjen.
Då vi hade förmiddagen off och var fortfarande hemliga så beslöt vi oss för att ta en promenad genom staden ned till slottet och in i livrustkammaren där vi bland annat kunde beskåda Gustav III livstycke där man kan se var kulan gick in samt blod där runtom.
Allt är inte guld som glimmar sägs det men här är det faktiskt så.
Så var det slut på kulturvandringen och vi strosade hemöver för uppiffning och vidare färd mot restaurangen där vi alla skulle gömma oss och överraska födelsedagsbarnet.
Och överraskad blev hon fina fastermostern.*
Uttrycken "lång i ansiktet" & "tappa hakan" har nu just fått ett ansikte med tillhörande haka, för jösses vad hon blev lurad och glatt överraskad när hon kom in och fick se alla - en del bortresta, andra på jobbet eller på annat sätt förhindrade att komma.
MEN nu, lustigt nog, bara stod alla där och sjöng för full hals.
Ja må hon leva, ja må hon leva . . . . . .
Massa trevliga människor och skumpa såklart.
God vällagad italiensk mat, här en antipasto som var hur god som helst och efter det följde en gudomlig pastarätt som jag glufst åt upp och glömde fota.
Sen blev det ut på stan för lite barhopping som inleddes med en liten carajillo (spansk kaffekask, fast godare) innan vi svängde in på bärs och drinkspåret.
En jätteglad och rolig kväll med många roliga och fina människor i alla åldrar.
Några av oss blev dock inte ute sååååå länge som andra då vi skulle köra hem dan därpå.
En skön helg - Tack till alla som gjorde den så fin.
Ny vecka, nya tag och över allt lyser solen.
Och, inte för att den syns, men den hördes - hackspetten som sitter mitt i bild och hackar så hemtrevligt.
Fasen också om det ändå inte är lite vår i luften.
Skönt.
Kramelikram på er kära allehopa.
*Fastermoster vill inte publiceras, därav inga bilder på själva birthday girl
