Silverkaka

Det började med att jag vid frukosten noterade att brödförrådet började sina, vilket gjorde att beslutet att baka en "Sivlimpa" inte var ett dugg svårt att fatta.

Sagt och gjort, öppnar kylen för att ta ut indegredienser (som Kurt Olsson skulle sagt) och får syn på.....

 

En massa äggvitor som börjar nalkas best before date.

Och det avgör liksom saken.

Hemma hos Sussie slängs det så lite som möjligt och helst inget alls, vilket i det här fallet betyder att innan jag gör min morsanlimpa så får det bli en, (ja faktiskt blev det två).

 

SILVERKAKA

• 100 gram smör
• 6 stycken äggvitor
• 1/2 kryddmått salt
• 3 deciliter socker
• 2 1/2 dl mjöl
• 2 tsk bakpulver
• 2 msk potatismjöl

Smält och svalna smöret.
Vispa vitor och salt till ett hårt skum.
Rör ned mjölar, socker och bakpulver, sist vänder du ned smöret och rör in det.
Häll i smord och bröad form och grädda i 200 graders värme längst ned i ugnen i en sisodär trettio minuter eller tills provstickan är torr då du känner i den.

Den här kakan är god som den är eller kanske med en glasyr, eller faktiskt riktigt toppenbra som tårtbotten.

 

Efter att ha vispat ihop en maräng och spritsat ut ett par plåtar så tog äntligen min vita slut.

 

Slut tog dock inte baklusten.

 

 

Var ju liksom tvungen att prova min nya  Madeleineformsplåt som jag beställde härförleden och nu äntligen fått hem.

 

Och oj, så fina och ruskigt goda i all sin enkelhet.

Skulle nog kunna bli ett ny favoritbakverk.

 

Resterna av naturen som hundungarna och jag bar hem i går har jag nu lagt på ett auktionsfynd, ett gammalt lite buckligt tennfat som tillsammans med ett värmeljus också pryder sin plats i all sin enkelhet.

 

Trevlig Helg på er kära allehopa, vi tänder ljus och minns våra nära och kära som inte finns fysiskt bland oss längre.

En fin högtid i all sin enkelhet.