fredag 28 januari 2011

Jamen hej, hur är det?

Och jag hör mig själv svara.

- Jo, det är ok, du vet "huvet upp och fötterna ner",

I samma ögonblick dessa ord flyger ut ur min mun, så avskyr jag mig själv lika mycket som jag avskyr den typen av uttryck.

Jamen, ni hör själva va.
Jämna plågor, knallar och går, hopp om livet osv osv

Och ändå, trillar dessa ordstäv ur min mun titt som tätt.

Lika som när man var barn och gammelfastrar/mostrar kom på besök, klappade en på huvudet och sa;
- Oh, vad tiden går. Så stor du blivit. Tänk, det är på barna man ser att man blir äldre.

Avskydde det då.
Att bli huvudklappad och pratad med som till ett husdjur.

Och, ja vad säger jag själv nu då.

Tänk, det är på barna man ser att man blivit äldre.

Shit, jag skulle ju inte bli sån.

Som svar på frågan jag fick om hur läget var, hade jag helst velat svara.

- Åt helvete, röksugen och ensam hemma. Tror jag ska ta en kopp sprit och sen gå och svimma och hoppas att det känns bättre i morgon.....

Men, med den goda uppfostran jag har och med den mesiga stil som man ligger inne med så säger jag såklart inte det utan svarar;

- Huvet upp och fötterna ner.

Grrrrr.

Ha en underbar afton kära allehopa och kom i håg
Finns det liv finns det hopp

Underbara Stenmark. Han gör min dag.

Kramelikram

2 kommentarer:

  1. Sussie du skriver så himla kul,Birro släng dej i väggen!!!

    SvaraRadera
  2. Birro - min pandalookalike.

    Puss på dig

    SvaraRadera